Historik

Järnbetongfartyget Fjeldtop blev försvarets övningsmål i Hällevik

Av Per-Anders Persson

Vi befinner oss i tiden för den 26 augusti år 1927. Det är sensom-
mar och luften är disig, tidvis faller ett lätt regn.

Lotsarna i Sölvesborg, har av stadens skeppsmäklare fått veta,
att ett fartyg som heter Steingrim väntas till hamnen. Steingrim
hör hemma i Oslo och är på väg ifrån Nyborg i Danmark. På grund
härav håller man noggrann utkik ute vid Falkvik.

Någon timme före skymningen, synes ett fartyg ute vid hori-
sonten, styrande upp emot Listerlandet. Lotsförman Wyk och lot-
sarna Sigfrid Wendel och Sixten Håkansson bemanna lotsbåten och
går till sjöss.

Men ute på Hanö finns det också lotsar. Där har man en högt
belägen lotsutkik uppe invid fyren. Man har tagit fram den gamla
långkikaren och ser att fartyget som stävar upp mot Listerlandet,
har hissat nationalflaggan på förtoppen. Denna signal betyder:                                                                                   "Jag önskar lots"

                                                                                                                                                                  Lotsförman Joel Hedberg och lotsen Peter-Ola Åman ger sig snarast till sjöss med sin båt.                                         Fartyget där ute stävar närmare och synes                                                                                                         styra NNW-lig kurs. Lotsbåtarna kommer närmare. Båda vill                                                                            komma först. Det förhåller ju sig så, att största delen av lotsarnas

lön består i andel ur inlotsade pengar. Alla styr framåt med god
fart, man vill helst komma in i hamn före mörkrets inbrott.

Folk inne på fiskelägena ser fartyget som närmar sig därute. Hon
förefaller ganska stor och ligger på farlig kurs. Plötsligt ändrar hon
sin kurs babord hän. Man väljer tydligen att styra mot lotsbåten
från Sölvesborg trots att Hanö-båten är närmast. Man är nu nära
Kråkrevet, kursen är WNW-lig, och så med ens stoppar hon.

- Nu har hon backat upp och väntar på oss, säger Hedberg. Nej,
jag tror hon gått på grund, genmäler Åman.

Klockan var då 06.25 på eftermiddagen. Inne i Hällevik tror sig
åskådarna höra ett avlägset mullrande, liksom åska på avstånd.
Lotsbåtarna kommer snart intill fartyget som visar sig vara hem-
mahörande i Oslo, men namnet stämmer inte.

-Vi gingo ut att möta Steingrim, men finner en som har namnet
Fjeltop målat på bogen.

I livbåtarna

Hedberg äntrar upp för lejdaren och möter snart kapten Brink uppe
på kommandobryggan.

- Los (lots), du kan ikke något för oss göre, vi har gått hart på

-grunn, säger han.

Snart är även lotsarna från Sölvesborg långsides. Vattnet ström-
mar in i Fjeltop, hon har knäckts vid midskepps och har fått svåra
skador i botten av förskeppet. Ganska snart är last- och maskin-
rum vattenfyllda. Rodret bräcktes av och ligger några meter ak-
terut.

Livbåtarna, två stycken, sjösätts och besättningen vill snarast
lämna fartyget.

En kort redogörelse ger vid handen, att man tänkte först söka
Hanö-lotsen och därefter söka sig bort mot den ganska svåra an-
göringen utanför Sölvesborg där lotsbyte skulle ske. När man nu
såg de sistnämndas båt, styrde man ner mot den. Man hade inte
varit i farvattnet tidigare och var därtill icke helt säkra i oriente-
ringen på grund av nedsatt sikt. Det omtalades att fartyget nyli-
gen bytt ägare och det nya namnet Steingrim, ännu ej blivit på-
målat.

Hanö-lotsarna återvände nu till sin station.

Steingrim var ett s.k. krigstidsbygge, tillverkad av armerad be-
tong. Därav benämningen: järnbetongfartyg. För lotsarna en o-
vanlig och ganska ömtålig båt.

Besättningen var orolig att deras fartyg skulle rasa samman och
önskar ånyo att snarast bli ilandsatta. Man samlar sina tillhörighe-

ter i den ena livbåten och går själva i den andra och Sölvesborgs
lotsbåt tar dem under bogsering mot land. Klockan nio om kväl-
len, är man vid kaj i Sölvesborg och besättningen inkvarteras på
tvenne mindre hotell i staden. Kapten Brink och en av hans styr-
män har stannat kvar där ute.

Dagen därpå står det helt klart att Steingrim blivit vrak på
Kråkrevet. Hennes färder över haven har avslutats efter nio år. Större
delen av besättningen reser hem till Norge. Ägare och assurans (för-
säkring) har kontaktats och man föreslog att Sölvesborgs varv nu
skall försöka bärga så mycket som möjligt från vraket. Bärgat gods
kommer sedan att försäljas på auktion. Man bärgar ankare och kät-
ting samt ankarspelet. Lanternor, master, bommar och tvenne däck-
svinchar av norska märket Grei.

Men nere i maskinrummet blir det svårare. Då Fieldtop bygg-

ter i den ena livbåten och går själva i den andra och Sölvesborgs
lotsbåt tar dem under bogsering mot land. Klockan nio om kväl-
len, är man vid kaj i Sölvesborg och besättningen inkvarteras på
tvenne mindre hotell i staden. Kapten Brink och en av hans styr-
män har stannat kvar där ute.

Dagen därpå står det helt klart att Steingrim blivit vrak på
Kråkrevet. Hennes färder över haven har avslutats efter nio år. Större
delen av besättningen reser hem till Norge. Ägare och assurans (för-
säkring) har kontaktats och man föreslog att Sölvesborgs varv nu
skall försöka bärga så mycket som möjligt från vraket. Bärgat gods
kommer sedan att försäljas på auktion. Man bärgar ankare och kät-
ting samt ankarspelet. Lanternor, master, bommar och tvenne däck-
svinchar av norska märket Grei.

Men nere i maskinrummet blir det svårare. Då Fieldtop bygg-

des, erhöll hon tvenne två-cylindriga, svenska motorer av märket
Bolinders i Stockholm. De var på 180 hästkrafter vardera, men nu
stod de där nere i det vattenfyllda maskinrummet.

Sölvesborgs varv iordningställde långa huggmejslar som räck-
te från motorbädden upp över huvuddäcket. En dykare satt där
nere, i vattnet, och styrde så att man klöv muttrarna som höll mo-
torerna. Genom upphuggna, stora hål i däcket, lyftes motorerna
sedan över i en pråm.

Det slutliga, själva fartygsskrovet, inköptes av några ålfiskare
från Nogersund. Inköpspriset var endast några hundra kronor, all-
tid fanns det något kvar ombord som kunde komma till använd-
ning.

Blev måltavla

Strandningsplatsen och det väl synliga vraket skulle snart visa sig
bliva ett gott sjömärke. I dimma, då fiskebåtarna var på väg iland,
hittade man ofta vraket innan man kom för nära de farliga grun-
den.

Det hände också, under tät dimma och snöfall, att man stoppade
sin motor och lyssnade. Hav och dyning slog och bröt mot vraket.
Det krafiga bruset härav hördes och varnade för grund.

Femton år efter grundstötningen eller år 1942 erhåller flygvap-
net i Kallinge tillstånd, av vrakets ägare, att använda detsamma för
övningsändamål och måltavla. Ägarna erhåller i samband därmed
endast en blygsam ersättning.

Nu blir det farligt ute vid vraket! Flygplanen kommer över Lis-
terlandet, ut över Hälleviken och ungefär mitt över halva viken
brakar det löst. Man skjuter med kulsprutor mot vraket och fäller
rökbomber då man passerar över. Snart ser vraket ut som ett såll
och Gud nåde den som befinner sig i närheten. (Fråga cykelhand-
lare B Bergheim iHällevik).

År 1957 blir det slut med de farliga övningarna. Fritidsfiskare
och sjöfågeljägare, vid vraket, kan åter känna sig lugna.

Det har förekommit att ungdomar rodde ut till vraket och lekte
sjörövare. Fisk kunde fångas direkt ur lastrummen. Man gjorde upp

var snart insamlade och A Hilmansson tillverkade en upphäng-
ningsanordning.

Den 29 oktober 1971, har Janne Emstsson varit på posten i Häl-
levik och hämtat skeppsklockan. Klockan 20.35 samma dag, ring-
er han till mig och vi lyssnar gemensamt och för första gången till
klockans klang. Gissa om vi känner oss nöjda?

Så kom då en minnessak tillbaka, ej långt ifrån den plats där
strandningen ägde rum, en disig eftermiddag hösten 1927.

 

Välkommen

Välkommen till www.sjofartsmuseet.n.nu.

Nyhetsbrev

Länkar

http://www.sjofartsmuseum.se/

 

 

Välkommen till Blekinge Sjöfartsmuseum.

 

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.